Personen som hjälpt mig & Vännen jag alltid kan prata ut med

Torsdag 24 Februari


Hade bestämt mig för att ta det lugnt idag , men det blev en tripp till badhuset med grannarna istället. Men jag fick både en rolig dag och lite motion :)

Idag tänkte jag skriva lite om Min Mamma för hon är verkligen Personen som hjälpt mig bli den jag är idag.
Min mamma har alltid varit så frispråkig. Alla som varit hos oss förstår vad jag menar. I min familj har vi alltid kunnat prata med varandra, om allt. Och då menar jag allt- från pinsamma tonårsproblem till fjantiga saker.
Jag har alltid kännt att vad det än är som tynger mitt hjärta , kan jag alltid prata med min mamma.
Hon må säga vad hon tycker - på både gott och ont, men hon har alltid glimten i ögat och säger det med välmening.
Jag älskar att min mamma är så klantig haha ;) Skulle jag skriva allt roligt hon gjort så skulle det dels bli en hel novell och dels skulle ni skrattat ihjäl er på nolltid haha :)
Min mamma har med sin otroliga energi lärt mig att det är okej att vara klumpig , klantig och lite udda. Bara man är sig själv och gör det man tror på.
Min mamma har en otroligt vacker själ bakom sitt tillsynes roliga och lite klantiga yttre .
Jag älskar henne och är stolt att vara hennes barn.

<3

Spännande , spännande hehehe...


Nu till nästa otroliga människa, Vännen jag alltid kan prata ut med är Min Kusin Sofie
När vi var små var hon som en storasyster för mig. Hon bossade och rättade till mig , på ett roligt sätt. Jag såg alltid upp till henne, och hon lärde mig ett och annat. Vi har egentligen alltid haft bra kontakt ,men den har -som vi mognat med åren.
På gymnasiet kom vi i samma klass och där umgicks vi mycket, men jag har alltid varit mer omogen än henne haha så ska jag vara ärlig så var det egentligen för ungefär två år sen som vi kom varandra väldit nära.
När en nära anhörig till oss båda gick bort så var det som om att vi fann tröst hos varandra.
Jag har alltid kunnat prata med min familj , men i denna situation kände jag ett oerhört stöd och även en nyfunnen trygghet hos Sofie.
Sen dess har vi , enligt mig , kommit varandra mer och mer nära.
Jag blev oerhört glad och stolt när jag fick vara med henne hela dagen på hennes bröllopsdag. Vilken ära :)
Kort och gott - Sofie är storsystern jag aldrig fick

<3

Nej nu känner jag mig helt rörd av alla ord så nu får jag koppla av lite framför tvn :)

Puss & Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0