Ibland går man som i en bubbla , i sin egen lilla värld. Man tänker bara utifrån sig själv - hur man själv vill ha det, hur man själv känner , hur man själv reagerar på saker. Då är det väldigt lätt att glömma andra viktiga människor i sitt liv. Människor som helt enkelt är för mycket värda för att bara glömmas bort.
Jag har glömt.. Glömt hur viktigt det är att se till hur andra känner. Glömt hur kort livet kan vara. Jag, och säkert många andra med mig, tar för givet att man ska leva tills man är typ 100 och aldrig bli sjuk. Men ibland finns det någon som tar steget.. Steget som får en att vakna.
Och det är det värt..
Även om jag kanske inte är klarvaken ännu, så har jag iallafall öppnat ögonen.
Livet är för kort för att sova bort...
Tänk på det....